Med Ultralätt i Danmark börjar äventyret redan hemma vid köksbordet när man försöker förstå vilka regler som gäller. I vårt fall innebar det bland annat en ansökan till danska Trafikstyrelsen för att få flyga in med ett svenskt UL-flygplan.
För 500 DKK laddar man upp de dokument som ändå ska finnas med i flygplanet och inväntar sitt godkännande. I vårt fall kom det efter ungefär fem minuter och gäller i upp till 90 dagar för ett specifikt flygplan och pilot. Som tur var visade det sig att både Danmark och Bornholm fortfarande låg kvar där de brukar ligga, och vi kunde därefter hoppa in och ansöka om PPR på Rønne flygplats hemsida, vilket beviljades på mindre än en halvtimme.

När jag började fundera på att ta flygcertifikat var det en tydlig ambition att kunna ta mig till platser som inte alltid är så enkla att nå. Det gjorde att Bornholm kändes som ett perfekt första mål för en flygning utomlands. En intressant detalj är att Bornholm geografiskt ligger i Danmark men flygtrafikmässigt tillhör svenskt luftrum (FIR). Det innebär att du under stora delar av överfarten fortfarande har kontakt med svensk flygtrafikledning, trots att destinationen ligger på andra sidan nationsgränsen.

Vi valde en rutt av det mer ”sceniska” slaget, längs kusten ner till Sandhammaren för att sedan korsa Östersjön där avståndet till ön är som kortast. Det gav oss ungefär en kvart över öppet vatten i maklig fart. Ett flygplan med 80 hästkrafter ligger trots allt närmare ”sävligt” än ”sportigt”, även om vår groundspeed låg på omkring 90-95 knop (170-180 km/h).

I grunden är det inte någon större skillnad att flyga till en flygplats utanför Sverige, men det innebär ändå en liten extra anspänning att ropa upp och kommunicera på engelska när man kommer in i Rønnes ansvarsområde. Vi fick en klarering i princip rakt över Rønne stad och gick sedan in för landning med ungefär sju knop sidvind.

Under inflygningen var tornet dock mycket noga med att informera om ett par kranar i hamnen som både är höga och ligger förhållandevis nära inflygningsstråket.

Jag tror däremot att både tornet och piloten i den Cessna 172 som låg bakom oss i varvet tyckte att min taxning gick något långsamt. Det kom nämligen en ganska snabb dansk kommentar om att öka farten lite under taxningen. 😄

Rønne flygplats är ett paradis för oss som flyger allmänflyg. I den norra delen av terminalområdet finns ett stort gräsområde avsett för parkering av mindre flygplan. När vi kom dit var det nästan tomt, men det hördes ganska tydligt på radion att det inte skulle förbli så särskilt länge.

Flygplatsen har dessutom mycket goda förbindelser med centrala Rønne i form av buss med flera avgångar per timme, åtminstone när vi var där. Dessutom finns både taxi och möjlighet att hyra elcykel för den som vill ta sig runt på egen hand.

Vi hade en ganska enkel plan för dagen. Vi ville njuta av vad som mycket väl kunde vara sommarens sista riktigt fina dag samtidigt som vi gjorde det hela till ett litet äventyr. Därför bunkrade vi upp med smörgåsar och lite annat gott från caféet på flygplatsen.

Det är ett ställe vi definitivt kommer att återvända till. Den typiskt danska menyn lockade ordentligt och kvaliteten på baguetten med dansk fläskstek var, för att uttrycka det försiktigt, synnerligen hög.

Kvällen innan hade vi spanat in en badplats som låg ungefär 1,5 kilometer från flygplatsen och den fick bli dagens mål. Den trevliga sandstranden blev sedan vårt tillhåll under flera timmar. Min bättre hälft, tillika min fru, hävdade dock att den egentliga anledningen till att jag valt just den badplatsen var att den låg på in- och utflygningslinjen till flygplatsen så att jag kunde kombinera badutflykten med lite planespotting. Jag har fortfarande inte tagit ställning till om hon har rätt.

Timmarna försvann snabbt och när det var dags att återvända lånade vi det planeringsrum som finns på flygplatsen.

Processen för att betala den mycket modesta landningsavgiften på 66 DKK var faktiskt ganska charmig. I planeringsrummet finns en interntelefon som man använder för att ringa tornet. Personalen där skriver därefter ut fakturan på en skrivare i samma rum, varpå man drar sitt kort i terminalen bredvid datorn och tar med sig kvittot.

När man sedan passerar genom GA-grinden visar man upp certifikat och kvitto i en kamera, varpå man blir insläppt.

Nu hade det hunnit komma in betydligt fler flygplan och det verkade som att en Cirrus och en Blackwing trivdes ovanligt bra i varandras sällskap ute på plattan.

Innan vi styrde hemåt passade vi på att ta en sväng runt Bornholm från luften. Därefter klev vi över till Sverige igen, checkade in på Sweden Information och satte kurs mot ESTT/Söderslätt.

Men till den stora frågan…

Kan man rekommendera Bornholm som utflyktsmål med ett ultralätt flygplan?

Alla dagar i veckan.

Resan passade vår kära SE-VZR som handen i handsken. Viktor Zäta Rudolf är trots allt en maskin som är byggd mer med fokus på pålitlighet än toppfart. Det gjorde att skuttet över Östersjön kändes både enkelt och odramatiskt, trots en ganska beskedlig marchfart.

Vi kommer utan tvekan tillbaka. Nästa gång kanske med ett bokat badhotell, en weekendväska och lite mindre fokus på flygplatsens in- och utflygningslinjer… men bara lite. 😉✈️🇩🇰

Turen blev tämligen scenisk då vi följde kusten till den plats där avståndet är kortast till Bornholm